French 1839-1899 Alfred Sisley Galleries Alfred Sisley (October 30, 1839 ?C January 29, 1899) was an English Impressionist landscape painter who was born and spent most of his life in France. Sisley is recognized as perhaps the most consistent of the Impressionists, never deviating into figure painting or finding that the movement did not fulfill his artistic needs. Sisley was born in Paris to affluent English parents; William Sisley was in the silk business, and his mother Felicia Sell was a cultivated music connoisseur. At the age of 18, Sisley was sent to London to study for a career in business, but he abandoned it after four years and returned to Paris. Beginning in 1862 he studied at the atelier of Swiss artist Marc-Charles-Gabriel Gleyre, where he became acquainted with Fr??d??ric Bazille, Claude Monet, and Pierre-Auguste Renoir. Together they would paint landscapes en plein air (in the open air) in order to realistically capture the transient effects of sunlight. This approach, innovative at the time, resulted in paintings more colorful and more broadly painted than the public was accustomed to seeing. Consequently, Sisley and his friends initially had few opportunities to exhibit or sell their work. Unlike some of his fellow students who suffered financial hardships, Sisley received an allowance from his father??until 1870, after which time he became increasingly poor. Sisley's student works are lost. His earliest known work, Lane near a Small Town is believed to have been painted around 1864. His first landscape paintings are sombre, coloured with dark browns, greens, and pale blues. They were often executed at Marly and Saint-Cloud.  Related Paintings of Alfred Sisley :. | Kastanienallee in La Celle-Saint-Cloud | Saint-Mammes am Morgen | Rast am Flubufer | Kastanienallee in La Celle Saint Cloud | Regatta at Hampton Court |
Related Artists:
ELIAERTS, Jan Frans
Flemish painter (b. 1761, Antwerpen, d. 1848, Antwerpen)
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Ramon Casas
1866-1932 was a Catalan artist. Living through a turbulent time in the history of his native Barcelona, he was known as a portraitist, sketching and painting the intellectual, economic, and political elite of Barcelona, Paris, Madrid, and beyond; he was also known for his paintings of crowd scenes ranging from the audience at a bullfight to the assembly for an execution to rioters in the Barcelona streets. Also a graphic designer, his posters and postcards helped to define the Catalan art movement known as modernisme. Casas was born in Barcelona. His father had made a fortune in Matanzas, Cuba; his mother was from a well-off Catalan family. In 1877 he abandoned the regular course of schooling to study art in the studio of Joan Vicens. In 1881, still in his teens, he was a co-founder of the magazine L'Avenç; the 9 October 1881 issue included his sketch of the cloister of Sant Benet in Bages. That same month, accompanied by his cousin Miquel Carb i Carb, a medical student, he began his first stay in Paris, where he studied that winter at the Carolus Duran Academy and later at the Gervex Academy, and functioned as a Paris correspondent for L'Avenç. The next year he had a piece exhibited in Barcelona at the Sala Paris, and in 1883 in Paris the Salon des Champs Elysies exhibited his portrait of himself dressed as a flamenco dancer; the piece won him an invitation as a member of the salon of the Societe d'artistes françaises. The next few years he continued to paint and travel, spending most autumns and winters in Paris and the rest of the year in Spain, mostly in Barcelona but also in Madrid and Granada; his 1886 painting of the crowd at the Madrid bullfighting ring was to be the first of many highly detailed paintings of crowds. That year he survived tuberculosis, and convalesced for the winter in Barcelona.